För ett tag sen såg jag och min kära pojkvän filmen "Easy Rider" för första gången och blev otroligt besvikna, vi förstod liksom inte vad alla tyckte var så bra med filmen. Efter det var jag på bio och såg "(500) days of Summer", en till synes väldigt anspråkslös och enkel film, men sanningen är att jag har tänkt på just den här filmen väldigt många gånger efter att jag sett den. Den fick mig att tänka på ett sätt som"Easy Rider" inte var i näärheten av. Den filmen gav mig verkligen någonting. Det är konstigt, jag brukar inte fastna för sådana filmer som kritikerna inte tycker om. "(500) days of Summer" handlar om kärlek, dock inte lycklig kärlek utan olycklig, mellan tvåpersoner som inte är de rätta för varandra. Jag älskade miljön, det tog lång tid innan jag förstod att filmen utspelar sig i Los Angeles, och karaktärerna som skulle kunnat vara du och jag, helt vanliga människor. Skådespelarna Joseph Leonard Gordon-Levitt (som jag kände igen mest från tv-serien "Tredje klotet från solen") och sångerskan i She & Him, Zooey Claire Deschanel gör sina karaktärer trovärdiga. Jag kände igen mig på ett sätt som jag nästan aldrig gör i vanliga Hollywood-dramakomedier. Sen älskade jag även soundtracket! Helt underbart soundtrack, gamla och nya låtar. Lugn, skön och bra musik som Regina Spektor, The Smiths, Daryl & Oates och Simon & Garfunkel. Jag har ibland haft svårt för Regina Spektor men är helförjust i hennes låt "Hero".