Jag har tänkt men aldrig fått tala


Jag sitter ensam på Studentpalatset idag. Det är nästan läskigt lugnt och tyst här, människorna har troligen tagit en dag extra påsklov. Men inte jag, för på lördag smäller det! Och tyvärr har det bara gått sämre och sämre för var dag som gått. Visst är det typiskt att när någonting blir fel kan man sätta en miljon kronor på att allt annat också sönderfaller, och det har det definitivt gjort för mig. Det gäller att försöka hålla huvudet högt när man går igenom vissa saker, men det är så lätt att bryta ihop även fast man ibland bara känner sig otroligt larvig och känslosam och önskar att man hade ett starkare psyke. 
Nu sitter jag i alla fall här och ska försöka det här ensam, för det är bara jag som kan ta mig igenom det, ingen annan kan hjälpa mig med detta! 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0