Svensk musik: Ola Magnell

Om ni har läst min blogg tidigare har ni nog insett att jag är uppväxt med väldigt blandad och ovanlig musik. Pappa gav mig mycket bland annat Beatles, Jimi Hendrix, Joni Mitchell och mycket annat medan mamma var motpolen och gav mig mycket svenskt som Cornelis Vreeswijk, Pugh Rogefeldt, Hoola Bandoola Band (med Mikael Wiehe som frontfigur) och att inte förglömma – Ola Magnell.

Jag har Olas autograf på en gammal biljett från att vi sett honom med familjen när jag kanske var 12-13 år. Ola Magnell (född 1946) var inte proggare utan gjorde en annan sorts musik med inte lika politiskt starka texter som proggmusiken kunde ha. Jag vet att mamma köpte Ola Magnells samlingsalbum (Ola Magnell – 74-87) när jag kanske var 10 år och spelade den ofta och högt, speciellt när hon städade. Jag har en speciell relation till Ola Magnell, han var en av de första (långt innan min Kent-tid) som lärde mig att texterna har en stor betydelse i låtarna. Jag blev tidigt förtjust i hans speciella texter, ta till exempel ”Påtalåten” från 1972:

Du har känslan, men inte rätta viljan
Att sitta ner och hitta på en visa så fin.
Märren ränner hän av i sken över tiljan,
Bonden studsar upp i sin nya slåttermaskin
Kul, kul inte sant, men inget intressant
Kommer från din skvattgalna höstack e' de' sagt.
Men fast nu stupet är brant så klarar du galant
Språnget över detta jättelika schakt
Och nätters lätta takt.


Min favoritlåt med Ola Magnell är nog i alla fall ”Nya perspektiv” för att den har en så enkel melodi men med en realistisk men peppande text. Andra Ola Magnell tips: "När jag dör", "Vällingklockan" (mammas favorit) och hela hans album från 2003, "Valmoland



 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0