Merry Christmas | Joni Mitchell

Jag önskar Trevlig första advent med en av mina favoritjullåtar, Joni Mitchells "River" från hennes underbara album Blue. Låten inleder med melodin "Jingle Bells" och det skapas en härlig julstämning från början. Låten i sig handlar om en förfallen kärlekshistoria nära inpå julen hur hon desperat vill fly iväg i skridskor på en flod. 
Joni Mitchell – River

"I wish I had a river
I could skate away on
I wish I had a river so long
I would teach my feet to fly
Oh I wish I had a river
I could skate away on
I made my baby cry"



Image from Vouge Magazine 1968

Woodstock | Director's cut

Jag och pappa plöjde igenom nästan hela Woodstockdokumentären, filmad av Michael Wadleigh med hjälp av bland andra Martin Scorsese, som kom ut ett år efter att konserten varit, 1970. Filmen fick en Oscar i kategorin "Bästa Dokumentär" och var nominerad till andra. Jag och pappa tittade på tre timmar långa directors cut-versionen som släpptes 24 år senare, 1994. Jag har tidigare bara sett delar från filmen där artisterna uppträder och tyckte att det var otroligt intressant att få se långa klipp som visar människorna som åkte dit, hur deras liv verkade både fantastiskt och depremerande. Intervjuerna med människor på festivalen visar en helt annan sorts kultur än vad man är van vid, med kollektiv, knark och öppet sex. Från scenen varnar speakern för det "bruna LSD-knarken" som cirkulerar men att varje människa gör sitt eget val och om man tar det ska man nog bara ta en dos.  Både jag och pappa sitter även under artistenas uppträdanden och funderar över vilka som är påtända under spelningarna och vilka som blev det efter.

Den största frågan blev dock: Var Joe Cocker hög eller bara flummig under sitt uppträdande? Jag tror ingen kan framföra "With a little help from my friends" så fantastiskt som han gör, hög.

Vi hann inte se klart hela filmen utan slutade när det vara ungefär en halvtimme kvar (vilken betyder att vi missade min älskade Jimi, som spelade sist på festivalen) men bäst var för mig absolut min älskade trio Crosby, Stills & Nash. För att vara bandets andra spelning någonsin (Stills gör det klart för publiken att de är nervösa när han efter den första låten säger "Thank you, we needed that. This is the second time we've ever played in front of people, man. We're scared shitless." gör de ett otroligt gig inte minst med "Suite: Judy Blue Eyes", jag kan inget annat än älska blandningen av Stephen Stills hesa skrik och de andra medlemmarnas ljuva stämmor. Bra är även The Who som avslutar med en underbar version av Eddie Cochrans 50-talshit "Summertime Blues" och Santana som gör en helt makalös version av den svängiga "Soul Sacrifice" med hjälp av publikens applåder, pappa och jag satt och förundrades över den då 20-årige trummisen Michael Shrieve, vad hände med honom?















France Gall | Eurovision Song Contest


Retrodesign | Stig Lindberg

Efter att jag flyttat hemifrån har jag blivit mycket mer intresserad av heminredning och porslin såsom tallrikar, koppar och skålar. Jag är helt galen i Gustavsbergs porslin och framförallt porslinet med dekor av Stig Lindberg. Är det inte fantastiskt retro? Stig Lindberg (1916-1982) började arbeta tillsammans med Gustavsberg redan som 20-åring då företaget nästan höll på att gå i konkurs. Han har förutom att arbeta med design för porslin även bland annat gjort mönster för textiler, formgivit glas och arbetat som industridesigner. Stig Lindberg designade enkla men utstickande mönster som är för mig otroligt stilrena. Det mesta av Stig Lindbergs design togs ur produktion efter ex antal år men på grund av stor popularitet och efterfrågan finns det mesta nu i produktion igen sedan i början på 2000-talet.


Poslin från Gustavsberg, Berså från 1961


Textil Pottery från 1947


Servisen Löja från 1948


Poslin från Gustavsberg, Ribb från från 1955

Bilder från Gustavsbergs hemsida: http://www.hpfigustavsberg.se/ och artikeln på hemsidan Antikvärlden: http://www.antikvarlden.se/outslitlig-design-av-stig-lindberg.aspx?article=12769.

Det här lyssnar jag på idag | Ashes & Fire

Min relation till den amerikanske sångaren och forna medlemmen i bandet Whiskeytown är inte jättebra, jag anser de flesta av hans plattor vara anspråkslösa och ganska gråa, men efter att ha läst recensionerna på hans senaste skiva "Ashes & Fire" blev jag otroligt intresserad. Inte minst för att den fick hyfsat höga betyg utan för att man bland andra jämfört honom med Gram Parsons, Jackson Browne och Neil Young och om inte annat gör dessa artister mig väldigt nyfiken på vad albumet har att erbjuda. Mitt intryck efter den första sporadiska lyssningen är positivt, jag har på senaste tiden lyssnat på mycket country-pop och tycker att albumet svarar på mina förväntningar. Det är en platta med countryinfluenser och Ryans röst låter bättre än vad jag minns den. Lyssna och bedöm själva: Ryan Adams – Ashes & Fire. Första singeln Ryan Adams – Lucky Now spelas redan på radio.

 

 

 

 


Helgnöje | LP-fynd

Gick på stan med pappa igår och fyndade såklart lite LP-skivor, som vanligt när vi är i farten. Mest nöjd är jag med den efterlängtade Gram Parsons-plattan "Grievous Angel" som spelades in 1973 men gavs ut 1974, efter Parsons död, med klassiska Gram låtar som exempelvis Gram Parsons – $1000 Wedding och Gram Parsons – Love Hurts. Emmylou Harris medverkar även på denna fantastiska skiva!

 


Pippi Långstrump | Retrokläder

Igår kväll var jag barnvakt till världens sötaste Lorenza vilket därmed betydde Pippi Långstrump-tittande. Jag älskade också Pippi när jag var liten men tänkte självklart inte då på hur människorna var klädda i filmen, som spelades in 1969. Det visas i alla fall en fantastisk catwalk med allt från högt ringad, färgad t-shirt instoppad i ribbad kjol till 60-talsskurna mångfärgade klänningar för flickorna och från korta färgstarka minishorts till hipsterlånga kostymbyxor för grabbarna. Titta på den underbara barnfilmen igen och njut av rolig dialog OCH en härlig kollektion retrokläder!


Bowie & Jagger | Dancing in the street

Råkade hamna över denna svängiga 80-talsversion av Martha and the Vandellas hit från 1963 (skriven av bland andra Marvin Gaye) med Mick Jagger och David Bowie. Versionen gjordes speciellt för Live Aid-konserten 1985 och egentligen var det tänkt att Bowie och Jagger skulle uppträda samtidigt med låten, Jagger på John F. Kennedy Stadium och Bowie på Wembley Stadium, men i sista sekund förstod man att satelitsändningen skulle göra att ljudet blev en halv sekund försenat och eftersom de båda artisterna vägrade att mima igenom uppträdandet ställdes det in. Däremot visades denna video två gånger under konserten och låten släpptes på singel kort efteråt, alla intänkter gick då till välgörenhet.

Nick Lowe | The Old Magic

Jag kan inte sluta lyssna på ett av mina senaste LP-inköp: Nick Lowes skilsmässoalbum Nick Lowe – The Old Magic. När jag läste om plattan i Dagens Nyheter (Nils Hansson gav den en 5:a) hade jag ingen som helst aning om vem han var och vad han gjort men efter mycket eftersökning har jag numera en klar bild av artisten. Nick Lowe (född 1949) började sin karriär som medlem i bandet Brinsley Schwarz, ett band influerat av psykedelisk pop och country (i synnerhet Crosby, Stills, Nash & Young), i början på 70-talet. Sin solokarriär startade Lowe 1976 då han släppte singeln Nick Lowe – So It Goes, efter det har det blivit ett flertal soloalbum där Nick Lowe – The Old Magic är det senaste i raden. Nick Lowe är även producent och har bland andra producerat Elvis Costellos första fem album (inklusive debutalbumet från 1977 Elvis Costello – My Aim Is True).
Nick Lowes senaste album är för mig ett av höstens bästa. Ett souligt, avslappnat album med förstklassigt 60-talssound! Jag älskar Lowes diskret beskrivande texter och dessa tillsammans med Lowes röst ger lyssnaren en ny lysande berättelse för varje spår.
Favoritspår: Nick Lowe – Somebody Cares For Me och Nick Lowe – Stoplight Roses.


Photo by Dan Burn-Forti

Filmnight in Hornstull | All about Eve

Calle och jag är på filmkväll ikväll hemma hos pappa med "All about Eve" med både Bette Davies och Marilyn Monroe från 1950.

 


Song of the day | Did you give the world some love today Baby

Idag har bara en låt ältats i mitt huvud hela dagen efter att jag lyssnat på den under helgen: Doris - Did you give the world some love today Baby. Doris, egentligen Doris Svensson född 1947, var en känd under 60- och 70-talets musik-Sverige. Hon har varit med i båda banden The Strangers och Plums. Hon deltog även i det klassiska avsnittet av ungdomsprogrammet "Drop in" från 1963 där bland andra Beatles och Lill-Babs deltog. "Did you give the world some love today Baby" finns på albumet med samma namn som utkom 1970, där flera kända och under den tidsperioden väldigt populära studiomusiker deltog (exempelvis Berndt Egerbladh, som även skrivit mestadelen av materialet på skican, och Janne Loffe Carlsson). Almbumet mottogs med måttlig förtjusning och glömdes bort snabbt men nu, 40 år senare, har LP:n blivit något av en kultplatta som kan vara väldigt svår att få tag på! Lyssna till Doris milt ljuva sångröst: Doris – Did You Give The World Some Love Today, Baby?


Mojo covers

Har på min rast suttit och kikat på alla Mojos omslag genom tiderna! Jag älskar att sitta och kika på omslag, artister och få tips och bli inspirerad. Gå in och kika! http://cover.mojo4music.com/Default.aspx?year=2011


Wide pants | 70s fashion

Idag har jag ett par av mina absoluta favoritbyxor på mig: svarta byxor i silkesimmitation, utsvängda från knät och nedåt. Jag är heltokig i vår/sommarmodet i år inspirerat av 70-talet och kommer inte släppa taget i höst och vinter. Byxorna kommer från H&M Divided och finns även i en turkos variant.


Tranströmer

Sitter i stan och dricker kaffe, väntar på att Calle ska sluta jobba. Var inne på Akademibokhandeln och köpte Tranströmer på pocket. Fantastiskt att läsa och komma bort från verkligheten.


Broken Internet | "Home is wherever I'm with you"

Mitt internet har varit trasigt både i mobilen och hemma. Förlåt för bloggtorkan! Just nu snurrar det bara en låt runt i mitt huvud: Edward Sharpe & The Magnetic Zeros – Home. (Ett amerikanskt band lett av sångaren Alex Ebert från gruppen Ima Robot). Jag älskar det countryinspirerande soundet med släpande hesa röster.


Act Naturally | Original & Cover


Countrysångaren Buck Owens med Bakersfield sound skrev låten 1963 när han blev tillfrågad att åka till Los Angeles för att spela in nytt material tillsammans med några vänner. Inför resan gjorde Buck slut med hans dåvarande flickvän, när hon frågade varför svarade han med skämtsam ton: "'They are going to put me in the movies and make a big star out of me".


Under inspelningarna av "Help" 1965 arbetade bandet med låten "If You've Got Trouble" som skulle bli Ringos solosångslåt på alumet men varken Paul eller John var nöjda med resultatet och valde istället denna countrylåt. Efter 13 tagningar var Paul och John nöjda med arrangemanget.


RSS 2.0