På fredag går jag på Markus Krunegård på Strand.
Markus Krunegård – Kär i en Borderline

Visst är det konstigt att bryta mönster? Jag kommer troligen (förhoppningsvis inte) att tänka på annat under hela konserten, men det ska nog gå an ändå. Jag har nog trots allt en sorts hatkärlek till till Krunegårds musik. Den ger mig någonting och samtidigt ingenting alls.