I fredags var jag och Vedran och fikade på Babylon vid Björns trädgård, där vi var på vår första date någonsin. Det var otroligt mysigt att sitta och titta ut på snön och bara njuta av varandras sällskap. Vi pratade om allt från himel och jord och hade väldigt härligt tillsammans! Efter fikan gick jag iväg för att köpa någonting mer och kom tillbaka med två glas vin! Det blev en lyckad eftermiddag.

Jack Johnson är fantastisk! Han gör den underbaraste chillmusiken med mycket tokiga texter och härligt sound. Jag är verkligen glad i hans album från 2005 "In between dreams" med låtar som "Banana pancakes", "Better together", "Breakdown" och "Sitting, waiting, wishing". När jag hör "Banana pancakes" tänker jag dock på tågluffen jag gjorde 2007 med delar av Enskedegänget! Markus hade sin lilla ukulele (innan den försvann) på stranden i Biarritz innan vi blev totalt brända och alla sjöng med (eller var det amerikanen bakom som spelade, jag minns inte...)! Det var sjukt mysigt. Den låten och även Jamie T:s "If you got the money" får mig att tänka tillbaka på tågluffen! Jag vill tågluffa i år igen.

Jag tror att alla människor har ett flertal uttänkta låtar till sitt eget soundtrack av livet. Jag är nog inte ensam med att ibland tänka "den här låten ska spelas i förtexterna för filmen om mitt liv", när man går på stan en grådaskig dag med ipoden i öronen. Jag tror inte att det är exakt ens personliga musiksmak som kommer fram i soundtracket av sitt liv utan en blanding av låtar som får en att tänka och känna på olika sätt. I mina förtexter ska i alla fall den här låten spelas med en av de bästa sångerskorna, Nina Simone.

Jag är trött! Har svårt och sova, oroar mig för mycket redan inför Högskoleprovet eftersom jag vet att jag kommer jobba jättemycket i februari och därmed inte kommer få lika mycket tid för plugget. I natt fick Vedran trösta mig och föreslog att jag skulle ladda ner ett ordprogram till min iPhone, tänk vilka saker man kan göra med mobiler nuförtiden! Förresten, är det någon som vet vad en fäsör, ebenist, egenskapen trångbröstad och ordet humifiera betyder? Well, det är sådana ord jag sitter och övar in, frågan är: blir jag mer allmänbildad?

Att lyssna på idag! Underbara Françoise Hardy med 60-talsversionen av "Catch a falling star":

Sitter på Studentpalatset och pluggar på... Åkte till Götgatan idag för att köpa en undanlagd mockajacka (man måste ju passa på innan löningsrushen startar) men annars har jag suttit här med min älskade. Det är mer än man tror det här...

Jag tycker att The O.C. är den bästa ungdomsserien någonsin! Den är fylld av rikemansliv, intriger, kärlek, familjebekymmer, bad boys, Seth, underbara miljöer och för att inte glömma den fantastiska musiken. Jag måste säga att O.C. har räddat mig tusentals gånger, när man är nere är det bara att sätta på ett O.C.-avsnitt. I vartannat avsnitt gråter man av sorg man och i vartannat gråter man av lycka. Karaktärerna är fantastiska och det känns som man kommer in i "gänget", vilket är det hemliga receptet för en lyckad ungdomsserie. Jag sörjer fortfarande efter att de dödade Marissa. Kunde de inte låtit henne åka iväg?

Musiken är fylld av indiepop som Killers, Death Cab for Cutie och Imogen Heap. Fantastiska O.C.-skivor nummer 1,2,3 och 4. The O.C. Vol. 2 – The O.C. Vol. 2 - Volym nummer två är min favorit, även fast ettan också är en klassiker. Lyssna och älska som jag gör!

Jag har egentligen lite svårt för Elton John. Jag vet inte, han har blivit en sådan artist som jag inte riktigt gillar, en jobbigt pretentiös artist. Men jag älskar verkligen hans album "Madman across the water" som släpptes 1971 innan Elton blev sådär Elton-jobbig. Det är verkligen sjukligt bra! Här hittar vi den otroligt känslomässiga "Tiny Dancer" som jag började gilla när jag såg filmen Almost famous (en för övrigt riktigt bra musikfilm), men även andra riktigt stora ballader som "Levon", "Indian sunset" och givetvis titelspåret "Madman across the water". Hjälp, det är verkligen bra musik! Elton kan, i alla fall 1971. Lyssna och njut av hans unga och sköra röst.

Jag ska vara helt ärlig nu - jag har varit världens sämsta bloggare de senaste dagarna. Än är jag ingen Blondinbella (som mina krära vänner kunde intyga på Rival idag där de bara skrattade åt mig när jag skulle ta "bloggbilder"), men det kommer kanske förhoppningsvis... Jag har märkt att jag blir väldigt seg med bloggandet just när jag jobbar, och det är det jag har gjort i helgen. Jobbat! Det är dock väldigt kul att se att så många går in fast jag är dålig på att uppdatera! Det tar jag som en komplimang.

I fredags dock var jag och åt lunch med mamma och sedan åkte jag till Isabellé i Tyresö och gosade! På kvällen tog jag det lugnt med min andra halva, vi kollade på O.C. och åt glass... Sjukt mysigt och skönt. Det bästa sättet att fira helg tycker jag. Igår sov jag ut för en gång skull och i förmiddags hade jag en riktig "Sex and the city"-brunch med världens bästa tjejer på Rival. Det var riktigt mysigt och trevligt, jag älskar när vi alla är samlade! Det blev mycket skvaller, tjejsnack och tossiga berättelser.

Tove, Rita, Siri och Isabellé på Rival

 
Jag och Tove på Rival

Årets artist: Lars Winnerbäck – ”Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen”
Guldmicken, till årets bästa liveakt: Lars Winnerbäck
Årets grupp: Kent – ”Röd”
Årets nykomling: Erik Hassle
Årets låt: ”Dance with somebody” med Mando Diao
Årets dans: Fever Ray – ”Fever Ray”
Årets hiphop/soul: Stor – ”Nya skolans ledare”
Årets pop: Deportees – “Under the pavement, the beach”
Årets rock/metal: Switch Opens – “Switch Opens”

Mindre Lars Winnerbäck...

...och mer av den bästa svenska artisten just nu: Amanda Jenssen!

Visst är det sjukt hur vissa låtar får en att känna. Ibland hatar man denna egenskap, jag är inne i en hat-period just nu. Varför? Nedanför finns svaret i Journey. Låt mig slippa...

I sommar är det två år sedan jag tog studenten och vad har man åstadkommit? Inte alls så mycket som man tänkte när man sprang ut. Okej, inte just när man sprang ut för då skrek jag bara av glädje att slippa plugga på ett tag, men det man tänkte när man tänkte på den så kallade Framtiden med stort F. Jag hade en sådan fiffig plan i mitt huvud men inte mycket av det jag trodde skulle hända hände. Snart kommer mitt student-08-tänk att bli gammalmodigt. Det är många i min ålder som börjar få panik för att man börjar bli "gammal" och vissa andra bara lever livet. Kan man få vara någonstans emellan? Puh... Om man var stenrik skulle allt vara så mycket enklare på något sätt, då kunde man dra iväg och resa utan att räkna in cirka ett års jobbande för att kunna tjäna in respengar. Som sagt, nu har två år gått och vad har jag egentligen gjort? Jag blir nästan lite kallsvettig för att jag blir så nojig... Men sedan tar en händelse som jordbävningen i Haiti iväg en till verkligheten. Visst har jag det väldigt bra, nästan för bra ibland.

Student -08 men hur länge ska jag leva på det?

Foton tagna av pappa på mitt utspring

Jag totalt älskar det här stycket (säger man stycke om klassisk musik?) av österrikaren Franz Liszt som levde på 1800-talet.

Lyssna och njut. Det gör jag! 

I det senaste How I met your mother-avsnittet (nummer 100 i ordningen) slutar hela episodet med denna underbar scen!
Jag älskar och kommer alltid älska Barney!

Jag förstår inte hur jag fortfarande kan vara såhär trött i kroppen? Visst, det har varit lite körigt sedan nyår men hur kan man bli så fysiskt trött? Tentan gick otroligt dåligt, jag kände ingen som helst satisfaction efter fyra timmars tentaskrivning. Jag kunde ingenting! Kändes som jag var "ute och cyklade på hal is", ett härligt uttryck som Anna myntade i någon sorts tentastress. Jag blev otroligt frustrerad och ville bara skrika rakt ut i salen. Så hej och hå, min första omtenta är på väg... Men det som inte dödar än gör väl en starkare? Nu börjar i alla fall mitt andra projekt: att satsa på att plugga inför högskoleprovet. Jag kom inte in på någon av kurserna jag ville och som sagt, det som inte dödar en gör en starkare.

Han är ju gudomlig. Önskar man inte att man varit gift med honom och hört hans röst varenda dag? Han är helt fantastisk. Den här låten ger mig goose bumps, det gör de flesta av hans låtar. Han ger en den där speciellt känslan, den rätta känslan man ska få när man lyssnar på musik! Lyssna ch njut mina vänner, förresten så heter han ju Otis Redding men det förstod väl alla?

Han försvann alldeles för tidigt, men vilken underbar röst den mannen hade...

Jag är officiellt skoltrött igen. Jag hatar att plugga, men mest hatar jag nog Karl Marx, Max Weber och just nu Pierre Bourdieu. Varför valde jag sociologi igen? Det känns att det är sista kursen... För att pigga upp mig minnst jag och älskar:

Svante Thuressons version är verkligen en av de bästa svenska versionerna av en amerikansk låt från 60-talet då nästan allt översattes till vårat kära språk.

Hade världens roligaste kväll med girlsen i lördags! Vi har känt varandra så sjukt länge och det känns verkligen. Det kan gå hur lång tid som helst utan att vi ses och när vi ses känns det som vi sågs nyss! Enskedegänget is for life! Vi satt hemma och spelade drickspelet "Ring of fire", det var sjukt kul! Sedan åkte vi till Berns. Kvällen var en hit helt enkelt!

En smart affärsidé?

The Zombies med en otroligt bra sångare!
Jag gillar låten och deras lite jazziga sound.
Videon är lite stel men det var väl alla på den tiden...

Denna underbara låt "Sweet Disposition" med den australiensiska gruppen The Temper Trap är väldigt soft och skön att lyssna på och njuta av!

Vilken mysig morgon jag har haft! För det första eftersom jag fick sova med Vedran vilket jag inte gjort på ett tag och för det andra eftersom vi hade en sjukt härlig start på dagen på Vurma! Vedran har tenta på måndag och pluggar därmed väldigt mycket, han skulle iväg tidigt i morse så vi gick ner till Vurma (som ligger precis nere i backen) när det öppnade klockan 9.00, vi var där först av alla, och åt en lugn och skön frukost samtidgt som vi blickade ut över ett uppvaknande Hornstull. Kvalitetsmorgon! Dock var han tvungen att åka så nu ligger jag ensam i min säng och fryser och saknar honom!

Jag måste daska upp mig, snart ska jag träffa Bellsan och sen ikväll kommer tjejerna hit på middag och efter det blir det utgång! En riktigt tjejdag och kväll helt enkelt, det ser jag fram emot!

Lite trötta och kyliga men väldigt nöjda ändå!

Två goda mackor, jag tog en "Stolpskott"

Hornstull när det är som finast

Inför P3 guld-galan lägger p3 upp på sin hemsida videor med kända svenska artister som tolkar de låtar som är nominerade i kategorin "Årets låt". Väldigt roligt projekt tycker jag! Jag fastnade speciellt för Lena Philipssons version av Krunegårds låt "Hela livet var ett disco". Jag tycker verkligen att Lena är skitcool, det har jag alltid tyckt! Hon har härlig röst och personlighet, sen är hon utöver detta apsnygg! Den låt jag tycker ska få årets bästa låt är dock Agnes Carlssons "Release me", den är sjukt jäkla bra och sen så har hon gjort sådan succé utomlands att hon verkligen borde belönas på hemmaplan med!

Här är Lenas version av Krunegårds låt:

...eller allas älskade Håkan?

Igår gjorde jag ett Facebook-album med massor utav roliga 00-talsbilder.
Det blev verkligen sjukt kul! Det finns helt klart roligast bilder på Tove.
Jag laddade upp kanske 10 men det fins minst 50 till...
Vi älskar dig ändå Tovsen!

Carole King är en underbar låtskrivare och sångerska. Hon var en av massvis låtskrivare som satt i den berömda Brill Building i New York och spottade ur sig hittar på hittar till mängder av artister och band. Där satt även bland andra Burt Bacharach och Neil Diamond och skrev låtar. Carole King började sin karriär med att skriva låtar till exempelvis The Shirells som hon skrev hiten "Will you love me tomorrow?" till, som efteråt har spelats in av ett flertal bland andra Dustry Springfield och The Four Seasons. Men efter ett tag började hon skriva till fler artister och band som The Byrds, The Animals och Little Eva. En fantastisk låt som hon också skrivit är "(You make me feel like) A natural woman" som Aretha Franklin gör helt sjukt bra. Jag har lyssnat väldigt mycket på hennes album "Tapestry", som är en klassiker tycker jag. Hon gör underbara låtar med mycket piano och jag är otroligt förtjust i den känslan hon förmedlar med sina låtar, lugnet är en genomgående känsla. Jag gillar som sagt hela albumet, men har favoriter som till exempel "I fell the earth move", en väldigt bra och fartfylld kärleksförklaring som man kan lyssna tusen gånger på utan att tröttna, men även baladerna "So far away" och "You've got a friend". För mig är Carole King en av de första riktiga singer-songwritersen, tillsammans med Joni Mitchell, James Taylor och Cat Svevens. Idag tycker jag att det är mycket skit som läggs under genren singer-songwriter, bara för att de försöker verka vara på ett speciellt sätt. Men enligt mig behöver man en speciell genuin singer-songwriterkänsla i sin musik som är svår att hitta.

Carole King här med en annan singer-songwriter James Taylor

Jag måste ändå erkänna att jag gillar Markus Krunegårds nya singel "Hollewood Hills". Är det med självdistans han har skrivit texten? Man vet aldrig, men jag gillar Markus texter, det är dessa som gör hans låtar. Jag gillade hans förra album mycket, jag och Vedran såg honom på Cirkus för ungefär ett år sedan. Jag var helt galen i "Jag är en vampyr" när den kom, eller hur Sofie? Markus är bra. Men han ser lite sunkig ut enligt min smak....

När man var liten hade man sina nischar, jag kommer ihåg särskillt Arvingarna som jag, Tove och Rita lyssnade mycket och ofta på. Vi älskade till exempel "Tjejer" och "Under mitt täcke" bara för att de var så knäppa. En annan grupp som man avgudade var GES, mamma köpte skivan och man kunde inte sluta lyssna på dem. Orups samlingsplatta var faktiskt den första skiva jag fick någonsin. Men en grupp som jag och min dåvarande bästis Weronica lyssnade på var faktiskt Beach Boys, ett gäng surfkillar från Kalifornien bestående av två bröder, en vän och en kusin, som bildades 1961 infuerade av bland annat Chuck Berry. Jag älskade dem verkligen (och gör det självklart fortfarande), jag tog deras best of-skiva från pappa och tyckte att alla låtar var bra. Igår såg jag ett avsnitt av det gamla SVT-programmet 60s som handlade om just Beach Boys. Vilka fantastiska röster alla medlemmarna hade och deras låtar var verkligen välgjorda och riktigt bra hitar nästan alla av dem. De låterde gjorde när de låg på topp anser jag vara deras bästa, med undantaget "I can hear music" som kom 1969. "God only knows" är underbar! Jag älskar texten, hur deras röster samarbetar så bra och melodin. Jag är svag för melodierna boysens låtar, de fastnar direkt och är verkligen fina.

Deras album "Pet Sounds" som kom ut 1966, brukar ofta rankas som det andra eller tredje bästa albumet genom tiderna, efter "Sgt. Pepper". På albumet finns pärlor som "Wouldn't it be nice", "God only knows" och "I Just Wasn't Made for These Times". När jag var liten lyssnade jag dock mest på de tidiga hitarna som "Surfin' U.S.A.", "Fun, Fun, Fun" och "California Girls".

Lite kuriosa som jag fick reda på igår var att Beach Boys höll på att spela in uppföljaren till Pet Sounds 1967, Smile, men efter att frontfiguren Brian Wilson hört Beatles "Sgt. Pepper" blev han helt knäckt då han ansåg att världens bästa album redan hade gjorts, och han la ner inspelningarna. Tänkt vara med på albumet var bland andra "Good Vibrations". 37 år senare, 2004, gav han dock ut albumet under eget namn med nya låtar inlagda.

Beach Boys på Good Vibrations tour.
På filmen syns bland annat Paul och Linda McCartney!

Herregud! Nu när man nästan är tillbaka i verkligheten efter jul och nyår samt massor av jobb så inser man hur MYCKET man ligger efter i skolplugget. Hur kunde jag slappa till så här mycket? Den sista tentan på kursen är nästa lördag, 16/1 och jag har inte ens börjat läsa på riktigt. Hade med mig kompendiet i väskan hela jobbtiden och tänkte "Jag kan läsa på lunchen" men istället hittades massor av roliga skvallertidningen som av någon konstig anledning prioriterades. Jag skäms nu! Jag hoppas verkligen inte mina pluggkompisar har börjat plugga massor för då är jag körd! Det kommer bli hårdkörning sista veckan. Usch, jag ser inte fram emot det. Men som man bäddar får man ligga... Det ser även ut som det blir Sociologi 2 för mig i vår, inte hundra procent säkert men troligen. Så går det när man glömmer att svara på antagningarna, host harkel.

Jag lovar, på lunchen ska jag läsa i mitt kompendium. Jag ska....

Det här lyssnar jag på nu:

Rågsved i morse på väg till jobbet.
Jag måste säga att jag gillar Rågsved trots allt...

Nyårsafton blev en lyckad kväll, trots mitt nyårshat (jag är optimistisk när det gäller denna högtid, jag anser att ingen nyårsafton blir bra). Jag jobbade från 12-18.30, så Vedran kom och hämtade mig, hetsig som vanligt, och vi stressade hem. Han hade under dagen gjort creme brulee, hans klassiker, som väntade på att tas med till Vedrans kära vän Simon som bor på söder. Vi åt en trevlig middag där och sedan sprang vi, efter mycket segande, till Fjällgatan för att se på fyrverkerierna. Det var mysigt! Fast kallt, väldigt kallt... Jag hade bylsat på mig de varmaste kläderna jag kunde hitta upptill, men nästan glömt mina ben. Aj aj, strumpbyxor och kyla är inte den bästa kombinationen. I alla fall, med lite champagne i kroppen blev det bättre och vi gick vidare till Folkoperans bar Folkbaren där Marika hade spelat! Var riktigt roligt och mysigt, där stannade vi kvällen ut och åkte sedan hem efter att ha letat taxi i Gullmarsplan hur länge som helst (!). På Folkbaren fanns massor av transor, jag och Marika blev glada då det alltid är roligt med snygga och trevliga transor. Vedran däremot blev attackerad och även väldigt rädd. Han höll sig tätt intill mig och pussade mig demonstrativt resten av kvällen.

Tyvärr så har min iPhonekamera världens sämsta kvalité:

Jag & Vedran vid tolvslaget


Marr & Jag