A day in the life -

‎60-talets musor | Suze Rotolo

Suze Rotolo (som var född halvitalienska) var Bob Dylans flickvän under tre års tid och syns även på omslaget av Dylans andra skiva "The Freehweelin' från 1963. De träffades på en folkkonsert i Riverside Church i New York genom Suzes syster, som då jobbade som assistent åt folksångaren Alan Lomax, Dylan har sagt att han då inte kunde släppa ögonen från henne. Efter det blev de ett par och flyttade snart in tillsammans i en trång lägenhet i mitten av New York. Det var genom Suze som Dylan kom i kontakt med den politiska världen, hon arbetade nämligen för The Congress of Racial Equality/CORE (Kongressen för likabehandling) som var en organisation som hade en central roll för afroamerikaner gällande medborgarrättsrörelsen. I och med att Dylan började träffa Suze förändrades hans låtskrivande, han började skriva fler och fler politiskt inriktade låtar och man kan säga att tack vare Suze är Bob Dylan den han är idag. Suze ska ha dementerat pratet om att hon ska ha varit skälet till Bob Dylans svindlande karriär och istället beskrivit deras förhållande som givande för båda parter.

Suze var endast 17 år när de träffades ("I once loved a woman, a child I'm told") och detta gjorde att Suzes föräldrar tog ställning emot Dylan och under sommaren 1962 övertalade familjen Suze att åka till Italien i ett halvår med sin mamma för att studera. Dylan blev kvar i New York, hjärtekrossad. Denna sommar skrev Dylan några av sina mest kända låtar någonsin: "Don't Think Twice, It's All Right", "Boots of Spanish Leather" och "Tomorrow Is a Long Time". "Don't think twice, it's all right" är min absoluta favoritlåt gjord av Dylan och jag har alltid varit förundrad över hur kallt den texten är skriven:

"I’m walkin’ down that long, lonesome road, babe
Where I’m bound, I can’t tell
But goodbye’s too good a word, gal
So I’ll just say fare thee well
I ain’t sayin’ you treated me unkind
You could have done better but I don’t mind
You just kinda wasted my precious time
But don’t think twice, it’s all right"

Ett halvår senare kom Suze tillbaka och då fortsatte deras förhållande fram till 1964 då det dessvärre började gå utför. Det tog slut mellan dem på riktigt när ryktena om att Joan Baez och Bob Dylans musikaliska förhållande inte längre bara var professionellt.

Suze memoarer kom ut 2009 och heter "A Freewheelin' Time: A Memoir of Greenwich Village in the Sixties". Suze Rotolo avled i mars 2011 av en längre sjukdom av lungcancer.

LP:n "The Freeweelin'", 1963

Image by Sony Music Entertainment

Image by Michael Ochs Archives

Bob Dylan skrev "Ballad in Plain D" efter uppbrottet med Suze.

2011-10-06 @ 21:53:09 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Ett LP-måste | Stephen Stills

Som det troligen har framkommit väldigt väl anser jag att Crosby, Stills, Nash & Young är ett av pophistoriens mest lysande och musikaliska band. Stephens Stills debutalbum med samma namn (http://www.amazon.com/Stephen-Stills/dp/B000002J6H/ref=sr_1_3?ie=UTF8&qid=1317811792&sr=8-3) är en LP alla som älskar musik borde äga. Inte främst för att flertalet fantastiska artister medverkar utan även för dess grymt påfallande musikaliska känsla. Enligt mig är detta album fyllt med endast bra låtar. Allt från Stills mest framgångsrika hit "Love the one you're with " till den lugna balladen som han skrev som svar på Neil Youngs låt "Helpless": "We are not helpless". Albumet är även det enda album som två av världens genom tiderna bästa gitarrister, Eric Clapton och Jimi Hendrix, medverkar samtidigt på.

2011-10-06 @ 21:15:55 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Dagens låt

Jag och Calle städade som galningar i lägenheten i helgen, samtidigt vi lyssnade på en ny favoritlåt! Den är skriven av den fenomenala 60-talssångerskan Jackie DeShannon till hennes soloalbum New Arrangement 1974. Låten gjordes dock känd av denna 80-talsbrud Kim Carnes 1981.

2011-10-05 @ 18:28:23 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

49 500 kronor

I lördags gick jag förbi utställningen av Henry Diltz bilder här i Stockholm. De var verkligen bra som jag hade föreställt mig! Jag ville ha 90 % av bilderna i min lägenhet direkt, dessvärre var prisklasserna extrema. Bara hans bok "California dreaming" kostade 3000 kronor. När jag och Calle stod där och drömde oss bort till en dag vi kanske har råd att pryda vår lägenhet med på sin höjd en bild glider det in ett hyfsat karaktärslöst par som direkt gick fram till utställningens absolut snyggaste bild (Bob Dylan röker en cigarett i en immig bil med flockandes fans utanför bilen) för 49 500 kronor. Hjälp, tänkte vi, och försvann där ifrån lite skamsna!

2011-10-03 @ 21:55:28 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

De tre musketörerna

Kvällen har spenderats med att gå på bio. Det är verkligen ett otroligt mysigt sätt att avsluta veckan på! Dessvärre valde vi helt fel film: "De tre musketörerna". Hela filmen var ett skämt, dialogerna var löjligt banala och förutsägbara och scenerna inte alls speciellt underhållande. När vi kom hem började jag istället undersöka hurvida filmen från 1974 hade varit roligare att se och ja, det verkar så! Har man ibland inte lust att se en svartvit film nästan helt utan bra specialeffekter istället för den galna teknologi som finns idag? Jag tänker denna vecka gå och hyra originalet!

2011-10-02 @ 22:56:38 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Orangeriet

Jag var med bland andra min kära pappa och pojkvän på Orangeriet igår! Den person som valde musiken spelade en väldigt rolig blandning av 60-talsrock och 80-talsdängor. Den sista låten som spelades var en cover på "Always on my mind", låten som Elvis Presley gjorde känd. Jag gillade versionen och letade efter den hela morgonen, det visade sig att det var countrysångaren John Wesley Ryles (http://en.wikipedia.org/wiki/John_Wesley_Ryles) som gjort den. Ingenting slår självklart Elvis version, men det är alltid roligt att jämföra. Lyssna på båda och jämför själv!

Pappa & Calle på Orangeriet

2011-10-02 @ 14:19:04 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Suite: Judy Blue Eyes

De flesta kärlekssånger är skrivna till en speciell person, vanligtvis någon låtskrivaren har kär. För mig kan en låt få en helt ny innebörd om man får reda på att låten är skriven till en person man känner till. Till exempel är "Suite: Judy Blue Eyes" från Crosby, Stills & Nash första skiva skriven till sångerskan Judy Collins (känd för sina klarblåa ögon) som Stephen Stills hade ett av-och-på-förhållande med 1967-1969. Judy Collins är en singer-songwriter som blev känd bland annat för en cover på Joni Mitchells "Both sides now".

Crosby, Stills & Nash framför låten på Woodstock tillsammans med Neil Young

Judy Collins & Stephen Stills Image by © Robert Altman

2011-10-01 @ 11:57:20 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Marianne Faithful

Marianne Faithful 1967 Image by © Bettmann

2011-10-01 @ 11:45:26 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Dagens låt!

Shirley Bassey - You, You Romeo

2011-09-30 @ 20:02:49 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Mojo

Nu är det äntligen fredag! Jag var på stan med Calle och kom hem med fynd samt senaste Mojo. Mojo, en väldigt bra och informationsrik brittisk musiktidining som började publiceras i början på 90-talet. Jag hittar alltid nyheter om både nya och äldre artister, bra intervjuer, skivtips och helt enkelt en massa musiksnack! Ofta skickas även en CD-skiva med som har med innehållet att göra. Idag fick jag till exempel med en Pink Floyd-CD (som för bara några dagar sedan släppte en gigantisk box med bandets största skivor).

2011-09-30 @ 19:58:19 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Henry Diltz

Idag när jag satt och läste en Mojo från 1998 på pendeltåget hamnade jag över en kortare artikel om Henry Diltz. Denna, idag 73-åriga, man har tagit ett gäng fantastiska bilder av artister och musiker under 60- och 70-talet. Henry började som musiker i folkgruppen The Modern Folk Quartet, ett band producerat av Phil Spector som inte spelade in mycket musik utan mest uppträdde. Henry Diltz var ingen utbildad fotograf utan hade med sig kameran på turnéer och fotade sina vänner (bland andra Stephen Stills, Neil Young och Mama Cass). Efter att ha fotograferat omslaget till Crosby, Stills & Nash första platta (den där de sitter i den slitna soffan) ringde Jim Morrison från The Doors och snart hade han fotograferat flera andra grupper och artister. Senare blev även Henry Diltz Woodstocks huvudfotograf. För fyra år sedan gavs en bok med Henrys bilder ut "California Dreaming", i vilken både Graham Nash och David Crosby varit delaktiga i. I boken visas bilder på förutom CSNY: Jimi Hendrix, The Rolling Stones och Paul McCartney.

Just nu ställer Henry Diltz ut bilder från boken på galleriet Galleri M2/Unger i Stockholm. Gå och checka in dem fram till den 15 oktober! Jag ska göra det i helgen.

Bilder tagna av Henry Diltz, © Henry Diltz:

Jimi Hendrix, Woodstock

Joni Mitchell, David Crosby & Eric Clapton

Tom Waits

2011-09-29 @ 21:01:07 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Omstart med mer retrokoll!

Jag har saknat bloggen fruktansvärt mycket under denna tid den varit halvt nedlagd. Till slut tog jag mig i kragen och tänkte att det var dags igen, fast nu vill jag göra den ännu bättre! Det vill säga: fler musiktips och ännu mer retrokoll. Om ni läsare har några tips och förslag är det bara att höra av sig! ([email protected]). Jag tar även gärna emot frågor om artister, låtar eller annat som jag kan tänkas känna till! Jag ser fram emot omstarten och längtar efter att få skriva mer om min favoritmusik!

2011-09-27 @ 16:16:03 Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

Söndagskul

Dagens bästa inspirationslåt: Van Morrison – Jackie Wilson Said (I'm In Heaven When You Smile) - 2007 Re-mastered från Vans sjätte album 1972. Vilket fantastiskt drag! Lyssna och försök att glömma bort det värsta av söndagsångesten. Jag dricker Coca-Cola och tittar på Glee säsong ett. Godnatt!

2011-09-25 @ 21:46:44 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Solna

Dagens plan var egentligen att jag och pappa skulle gå på Vintagemässan på Strand. Vi tyckte att vi var tidiga klockan 12.00 - nej det var vi inte. Kön var extremt lång! Istället åkte vi till Solna för att gå på Skivmässan i Solnahallen. Fantastiskt! Jag, pappa och ett gäng äldre män. Men skivor fanns det mycket av! Jag var på jakt efter lite Rolling Stones men hittade inte det jag sökte, Let it bleed. Istället köpte vi en dubbel-LP med två av The Bands plattor: The Band (The Brown album) från 1969 och Music from Big Pink från 1968. Efteråt blev vi hungriga och fann mitt i centrumet en otroligt mysig liten vinbar där vi åt charktallrik och drack varsitt glas vitt vin. En väldigt mysig dag!

Massor med bord och skivor överallt - himmelriket!

Charktallrik och vin med pappa

The Band – The Band
The Band – Music From Big Pink

2011-09-24 @ 18:43:56 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Redan börjat

Siri gör sig i ordning, jag spiller vin, lyssnar på Säkert! och skrattar!

Säkert – Vi kommer att dö samtidigt

2011-09-23 @ 18:09:41 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Fredag och utekväll

Äntligen, äntligen fredag! Det har varit en lång vecka och idag var jag på jobbet en halvtimme tidigare. Ikväll ska jag dricka cava och prosecco med frugan och sedan ska vi till Aspudden för att möta upp Linköpingsgrabbarna. Sen blir det nog Strand! På Strand ikväll är det Popaganda som håller i hänget! Det känns stabiltbra och framförallt GRATIS! Ha en underbar fredadkväll!

2011-09-23 @ 18:05:41 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

David Crosby

Hur kan jag ha missat demoinspelningen på en av mina absoluta favoritlåtar "Almost cut my hair" skriven av David Crosby? Här är den, och ja, den är fantastisk! David Crosby – Almost Cut My Hair [1969 Demo]

2011-09-13 @ 13:32:02 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Proof

Idag är en grå och inte så kul dag. Jag är inte på jobbet utan hemma och läser, läser, läser för skolan. Jag vill vara på jobbet med alla underbara barn och kollegor.

Lyssnar på Van Morrison – I'll Be Your Lover, Too på repeat. Jag var bara elva år när jag såg filmen Proof of life med Meg Ryan och Russel Crowe, men jag blev ändå extremt berörd. Karaktärerna i filmen får egentligen inte älska varandra, men gör det ändå, under svåra omständigheter. I filmens sista scen spelas den oerhört romantiska låten, som i detta sammanhang blir väldigt sorgligt.

2011-09-13 @ 13:07:33 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Witchy woman

Den senaste tiden har jag lyssnat väldigt mycket på ett lite, för min smak, oväntat band. The Eagles! Pappa köpte deras LP som kom 1976, Their Greatest Hits (1971-1975), till mig och jag har nästan inte lyssnat på annat. Efter första lyssningen på "Witchy Woman", skriven av medlemmarna Don Henlet och Bernie Leadon, insåg jag att det är ett mästerverk. Det sägs att den är skriven om Zelda Fitzgerald (http://en.wikipedia.org/wiki/Zelda_Fitzgerald) och i låtar finns textrader som "She held me spellbound in the night, dancing shadows and firelight. Crazy laughter in another room and she drove herself to madness with a silver spoon." Lyssna lyssna lyssna och framförallt älska!

2011-09-12 @ 18:43:58 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Retrodans

Igår spenderades kvällen med underbara Rita och Siri hemma hos mig, mat, gos och kärlek. Senare kom Linköpingsgrabbarna och hängde med oss. Vi drog till Berns och jag älskar att dansa i den asiatiska delen där det spelas fantastisk 60-, 70- och 80-talsmusik. Härliga klassiker som denna spelades och vi dansade som galningar:

Human Leahue - Don't you want me baby

Jag och Rita i min lägenhet!

2011-09-11 @ 20:21:52 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Tidigare inlägg Nyare inlägg