Sjukling blev jag och är jag fortfarande. Så jäkla tråkigt! Jag har glömt hur otroligt oinspirerande det är att ligga hemma utan att kunna göra någonting. Sjukanmälde mig för morgondagen också då jag verkligen inte har gjort några framsteg i min förkylning och feber under dagen. Jag längtar efter att få åka tillbaka ut till snoriga och underbara barn igen! Usch för att vara hemliggandes.

Jag har här hemma istället för att vara aktiv mest legat och degat och spårat ur på roliga saker på Wikipedia. Sedan har jag lyssnat på Joni Mitchells helt underbart fantastiska album "Ladies of the Canyon" från 1970, före "Court and Spark" som är enligt mig ett av de bästa albumen som någonsin gjorts. Allting började med att jag googlade upp "Our house" (Crosby, Still, Nash & Young – Our House) med CSNY och insåg att låten var skriven till Joni. Graham och Joni hade ett förhållande under Woodstock och inspelningar av deras första album. En kärlekshistoria som skildras inte minst i Jonis låt "Willy" (Joni Mitchell – Willy). Jag började prata med pappa om detta och efter ett tag får jag ett sms om att han sitter på fiket nere med present till mig! Jag fick "Ladies of Canyon" på LP och en lånad biografi om Joni Mitchell från Stadsbiblioteket. Well, det kanske lönar sig att vara sjuk ändå! Tack bästa pappa!

Joni & Graham