Sen jag började spåra ur på Joe Cockers version av "Cry me a river" har jag gått och nynnat på just den versionen men har även, på grund av dåliga sångkunskaper, börjat sjunga på orginalet. Den är verkligen en typisk låt som man sjunger väldigt högt ensam eller kanske i duschen. Jag brukar ibland spåra ur när jag är med Vedran och då brukar han titta på mig och sucka "Kan vi lyssna på den riktiga versione istället?". Well, I don't blame him! Det finns en anledning till att jag inte valde samma bransch som min bror. Julie London sjunger den i alla fall väldigt bra, mycket bättre än mig, och den passar bra att lyssna på när man frustrerad sitter på Studentpalatset och inte orkar plugga alls...