Woodstock | Director's cut

Jag och pappa plöjde igenom nästan hela Woodstockdokumentären, filmad av Michael Wadleigh med hjälp av bland andra Martin Scorsese, som kom ut ett år efter att konserten varit, 1970. Filmen fick en Oscar i kategorin "Bästa Dokumentär" och var nominerad till andra. Jag och pappa tittade på tre timmar långa directors cut-versionen som släpptes 24 år senare, 1994. Jag har tidigare bara sett delar från filmen där artisterna uppträder och tyckte att det var otroligt intressant att få se långa klipp som visar människorna som åkte dit, hur deras liv verkade både fantastiskt och depremerande. Intervjuerna med människor på festivalen visar en helt annan sorts kultur än vad man är van vid, med kollektiv, knark och öppet sex. Från scenen varnar speakern för det "bruna LSD-knarken" som cirkulerar men att varje människa gör sitt eget val och om man tar det ska man nog bara ta en dos.  Både jag och pappa sitter även under artistenas uppträdanden och funderar över vilka som är påtända under spelningarna och vilka som blev det efter.

Den största frågan blev dock: Var Joe Cocker hög eller bara flummig under sitt uppträdande? Jag tror ingen kan framföra "With a little help from my friends" så fantastiskt som han gör, hög.

Vi hann inte se klart hela filmen utan slutade när det vara ungefär en halvtimme kvar (vilken betyder att vi missade min älskade Jimi, som spelade sist på festivalen) men bäst var för mig absolut min älskade trio Crosby, Stills & Nash. För att vara bandets andra spelning någonsin (Stills gör det klart för publiken att de är nervösa när han efter den första låten säger "Thank you, we needed that. This is the second time we've ever played in front of people, man. We're scared shitless." gör de ett otroligt gig inte minst med "Suite: Judy Blue Eyes", jag kan inget annat än älska blandningen av Stephen Stills hesa skrik och de andra medlemmarnas ljuva stämmor. Bra är även The Who som avslutar med en underbar version av Eddie Cochrans 50-talshit "Summertime Blues" och Santana som gör en helt makalös version av den svängiga "Soul Sacrifice" med hjälp av publikens applåder, pappa och jag satt och förundrades över den då 20-årige trummisen Michael Shrieve, vad hände med honom?















Kommentarer
Postat av: sofia

Hej!

Hittade nyss din blogg och i love it! Bra smak har du tjejen!

Jag har samlat på mig en del schyssta vinyler, och idag fick jag en lp-spelare. Nu har jag några funderingar, och tänkte att du är ju expert på detta. Jag har högtalare, nu saknas bara förstärkaren. Kan jag ha vilken förstärkare som helst?

När jag kollar på tradera hittar jag en massa förstärkare, men flera har inte ingångar för högtalarna, du vet svart och röd ingång. Är de till för andra slags högtalare, med andra kontakter än de med tänntrådar?



Jättetacksam för hjälp!

Svara gärna på min mejl eller på din blogg.



Sofia

2011-11-27 @ 18:15:35
Postat av: sofia

Förresten. Det är en Pioneer PL-200.

2011-11-27 @ 18:16:34
Postat av: Moa

Hej, och tack för ditt härliga inlägg. Kul att du hittade mig!



Angående din fråga: Tror att du i princip kan använda vilken stereoförstärkare som helst. Men kolla t ex på http://www.rehifi.se/start-i-44.aspx under Förstärkare. Man kan även ringa till deras personal och ställa frågor.

2011-11-28 @ 21:34:24
URL: http://christinaloves.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0